Gråzonen är den ram Den byggnad Som håller väggarna
Det är som att saker och ting inte syns. Det är som att det finns under ytan. Det är som att allt egentligen inte finns. Men finns ändå..bara man känner efter. Söker..försiktigt. Som att text i livets språk plötsligt syns. Som att man kan läsa det oskrivna, se det osedda.
Dimma dagg
En stad i sken
Gul
Någon med sked i hand
rör i kopp
gungar
ser ut
ett dis
i dagg
taggtråd svajjar..bryter med vindens viskande röst
omfångar
frigör
grundplåten
bredvid en stång
5
meter
flackad av en oas
av vindlar
men tom
och väntar
på sig
dig
och du
-
knuten rör sig 23 grader
celsius
väggarna vindlar
golvet
vittrar av rädsla
fönstren sluter sin blick
vågar inte
för ljudet
av flöjeln
en man utanför
grå
som en skugga
krökt rygg
ensam sakta
trär möjligen något
med i ryggen skymning
hissar i rapid
något
som ännu inte syns
för ryggen är i skymning
kanske
rör i kopp
gungar
han drar rappt med två..tre..fyra
hissande ryck
något vitt
förbi det släckta ögonblicket
av seénde
fönstret öppnar
ett dis i dagg
en fana höjs
En stad i sken
<< Home